Tiggeri är i sig ingen lösning på fattigdom. Snarare försvårar och försenar det vägen ur fattigdom för de som befinner sig i det. Av det och av andra skäl vill jag se hur vi kan förbjuda tiggeri i Upplands Väsby.

Det utbredda tiggeriet som de senaste åren har nått såväl Väsby som resten av landet är ett problem. Samtidigt som den individuella friheten är en viktig princip att värna finns det tillfällen där andra skäl kan väga tyngre i en samlad bedömning. Vi menar att de negativa följderna med dagens tiggerisituation föranleder en skärpning av de lokala ordningsföreskrifterna.

Bakgrunden till dagens situation är den segregation och det utanförskap de som tigger upplever i deras hemländer. Ett förbud mot tiggeri löser detta endast på ett indirekt vis. Samtidigt blir inte segregationen i deras hemländer mindre av att de är här och ägnar sig åt tiggeri, snarare än att på plats fullgöra skolgång, arbeta eller på annat sätt motverka det rådande utanförskapet.

Det som framför allt kan lösa situationen är att Sverige agerar kraftfullt för sanktioner mot de EU-länder som inte agerar mot diskriminering. Men oberoende av vad riksdagen beslutar och hur regeringen agerar både kan och bör Väsbys kommunfullmäktige verka för att minska tiggeriet i kommunen.

Att tillåta tiggeri skickar felaktiga signaler till barn, unga och övriga i vårt samhälle om ansträngning och förtjänst. Tiggare uppträder vid vissa tillfällen integritetskränkande och ibland även hotfullt. Under den tid tiggarna befinner sig i landet bosätter de sig många gånger olovligen på allmän eller privat mark. I parker och lekparker har avföring och nedskräpning påträffats. Organiserat tiggeri och utnyttjande av funktionsnedsatta har förekommit.

I våra nordiska grannländer har problematiken hanterats delvis genom ett nationellt förbud (Danmark) eller genom möjligheten till ett kommunalt förbud (Norge). I dagsläget krävs sannolikt en lagändring för att möjliggöra ett allmänt tiggeriförbud för de svenska kommunerna. Detta då förändringar i de lokala ordningsföreskrifterna i Sala och Södertälje med den avsikten har mött legala invändningar. Dock går det med rådande lagar, utan att upprätta ett generellt förbud mot tiggeri, ändå motverka tiggeri och införa ett begränsat förbud.

Aktivt tiggeri, tiggeri vid vältrafikerade platser som exempelvis vid pendeltågsstationen, tiggeri som pågår under en längre tid, är exempel på sådant som enligt juridisk expertis skulle kunna gå att besluta om i de lokala ordningsföreskrifterna.

Därför föreslår vi att:

  • kommunen utreder hur de lokala ordningsföreskrifterna kan ändras för att motverka tiggeri på ett sätt som är förenligt med gällande lagstiftning
  • kommunen utreder hur nedskräpning hanteras idag i enlighet med den lagstiftning som finns samt återkommer med en handlingsplan på hur kommunen mer effektivt kan motarbeta nedskräpningen i Väsby
  • näringsidkare och fastighetsägare uppmärksammas på deras rättigheter i förhållande till verksamhetsstörningar och kring olovliga bosättningar. Detta genom att informationsmaterial tas fram och läggs upp på kommunens hemsida